Manilva 2010, onsdag 17 mars

Idag har varit en mycket skön cykeldag! Fast för egen del så var jag riktigt seg de första milen. Vi startade från Jimena de la Frontera, ett stort gäng. Vädret var lite lurigt, molnigt närmare kusten men rätt soligt inåt landet. Redan efter första backen sprack fältet upp och det blev spridda skurar på väg mot första delmålet, ett fik vid en korsning mot Ubrique. Jag som kände att benen inte villa vara med efter långkörningen igår tog det väldigt lugnt och hamnade i slutet av klungan. En liten paus för att ta av benvärmarna och så var jag rejält efter.

Regnandet i södra Spanien har gjort att många vägar har skadats. Här och var har delar av vägen gett sig av nedför sluttningen, eller så har jord och sten rasat ner uppifrån. Vägen genom parken var egentligen avstängd för biltrafik eftersom delar av vägen hade rasat. Plötsligt fanns bara ett stort hål i asfalten, med en smal remsa kvar vid sidan där man kunde rulla eller leda cykeln. Kor och kalvar kantade vägen, och korkekarna stod här och var. En kalv som stod mitt i vägen blev väl lite skrämd och började galoppera bredvid mig.

Då och då stötte jag på andra ur gruppen: Anders T, Lasse, Anders L, Hanna, Roger S, Frippe, Maria. Vid första fikastället hade Johan beställt mackor åt oss, men trots att han var bland de första att beställa så blev inte mackorna klara förrän efter att alla hade fått sitt fika och var startklara. Och vilka bautamackor sen, två tjocka skivor bröd med skinka och ost! Det blev helt enkelt lunch direkt. Sen startade vi sex stycken i "gruppetton": Johan, Frippe, Ander L, Hanna, Jenny och jag. Maria och Carola valde att cykla tillbaka till Jimena, Carola hade problem med knäna och Maria kände av ryggen.

Efter ett tag kom Janne A farande tillbaka mot fiket för att hämta en glömd vattenflaska, men den hade Carola redan tagit med sig. Där fick Janne sju kilometer extra i onödan Image removed.. Strax efter det fick Johan punktering efter att ha tappat en 5-eurosedel. Och jag rullade långsamt på och insåg efter ett tag att antingen måste jag stanna eller fortsätta. Det fick bli att fortsätta. Konstigt nog började krafterna återvända under milen till det egentliga lunchstället ovanför Ubrique. Den här turen har alltid passat mig bra, och nu kände jag bara för att fortsätta. Så jag svepte i mig två cola, gick på toa, och satte mig på cykeln igen medan alla fortfarande satt och lunchade.

Det var det sista jag såg av någon under resten av turen. 16 km till Cortes gick snabbt, liksom ölbacken där det blev snabbaste tiden i år (41 minuter). Jag tog inga egentliga pauser någonstans utan fortsatte raka spåret tillbaka till Jimena via Gaucin. Där är det helt magnifika nedfarter, ca 15 km nedför. Man märker det inte riktigt, men hela dagen fram till efter lunchstället så klättrar man stadigt. Eftersom det är så kuperat så märker man det inte så tydligt. Så småningom kommer ölbacken då man klättrar upp på 780 m (?), och sen åker man utför alltihop på några få kilometer.

Jag var framme i Jimena några minuter i fyra, och sen dröjde det en dryg halvtimma innan Roger och Odd dök upp. Då hade de iofs fikat och tagit en öl på vägen, annars hade de säkert kört in mycket mer av mitt försprång. Fältet var fortfarande väldigt splittrat. Johan valde att cykla direkt från Gaucin till Manilva, så jag fick Staffan som passagerare i stället.

Dagens Peter: Nånstans på vägen lyckades Peter linda kedjan två varv runt vevpartiet, med foten fortfarande i pedalen. Hur det gick till begriper ingen, men den satt så hårt fastkilad att de var tvungna att knäppa upp kedjelåset för att lirka ut kedjan. Lite senare gick nog Peter in i väggen på väg upp för ölbacken (igen). Jobbigt jobbigt! Peter är en härlig kille, det händer alltid en massa runt honom!

Idag var det Johans och Frippes tur att vara slutkörda. Själv kände jag mig märkligt fräsch, men det ska ändå bli skönt med en vilodag i morgon. Troligen blir det en tur till Granada för att se Alhambra.