Manilva 2010, söndag 14 mars

Återigen dags för den årliga cykelresan till Manilva i södra Spanien, nära Estepona. I år blir det största antalet deltagare hittills. Roger har som vanligt organiserat en gruppresa för 20 personer, och sen har ytterligare sju eller åtta bokat resa själva. Vi i gruppresan hade den tidigaste avresan nånsin, flyget avgick kl 5.25, vilket innebar att jag blev upphämtad strax efter kl 2. Det var liksom ingen idé att lägga sig alls. I stället ägnade jag mig åt febril packning, plus att samla ihop lösa trådar kring badrumsrenoveringen hemma och en del saker som måste bli klara på jobbet. Det blir hemskt skönt att lämna allt det bakom sig under en dryg vecka, att bara få ägna sig åt att cykla, sova och äta. Kort sagt att leva sunt och ladda batterierna.

Jag höll så när på att glömma ett av cykelhjulen hemma, jag upptäckte det liggande för sig självt efter att jag hade burit iväg på väskan. Och den där påsen med däck, slangar och styrlinda hittade jag aldrig i röran hemma, det får klara sig ändå.

Framme i Malaga vidtog en massa väntan och köande. Först på cykelväskorna, sedan på transferbussen, sedan på hyrbilen. Sent om sider kom Frippe och jag iväg som sista bil. Vädret var väl halvklart och lite kyligt, 7 grader. Söndag är en besvärlig dag att anlända på eftersom alla mataffärer är stängda. Eftermiddagen ägnades därför både åt  lunch, matjakt och att sätta ihop cyklarna. Frippe upptäckte att han hade glömt alla väsknycklar hemma, men lyckades ta sig in i dem med hjälp av andras nycklar.

En del av oss drog sen iväg på en "uppvärmingstur". Med start ovanför Casares, ner till floden och sen uppför "djävulsbacken" till Gaucin. Fika på caféet, sedan tillbaka igen. En nätt liten tur på 2,5 mil, där enda platta partiet var bron över floden. Höjdkurvan ser ut som två V:n. Kallt nerför och varmt uppför,  särskilt när solen tittade fram. Men helt underbart att cykla ute efter månader av spinning, och kallt och isigt ute!

Sen blev det middag i Puerto del la Duquesa, och tidigt i säng efter det. Ingen orkade göra något särskilt efter en sån här maratondag med alltför lite sömn.